Mer än en...
Det låter hopplöst att säga bara såhär, men som svar på alla kommentarer i föregående inlägg säger jag att jag saknar er med, att jag jobbar röven av mig (har inte slutat skolan än för idag) och att jag helt mådde svindåligt förra gången jag skrev. Det var som om allt brast och även om inlägget kanske var riktat mer mot en person, så blev det mer generellt än vad jag trodde när jag skrev - jag erkänner att jag inte läste genom innan jag postade. Jag hade bara varit uppe i 19 timmar...
Jag tycker jag säger det för mycket, kanske för ofta, kanske inte ofta nog - men jag saknar er faktiskt. Även om allting snurrar på här i en jävla fart, är jag så nära att springa till er och berätta allt som händer. Men det kan jag inte, varken tiden eller pengarna finns till det.
Dem tår som blev trampade på vet jag inte hur jag ska blåsa på för att få allt bra igen, men förhoppningsvis kommer det med tiden. Och under den tiden kommer mina älskade katter tas ifrån mig, och jag kommer känna att jag glider längre från er...
Kan ni inte bara bo under min säng allihop?
Jag tycker jag säger det för mycket, kanske för ofta, kanske inte ofta nog - men jag saknar er faktiskt. Även om allting snurrar på här i en jävla fart, är jag så nära att springa till er och berätta allt som händer. Men det kan jag inte, varken tiden eller pengarna finns till det.
Dem tår som blev trampade på vet jag inte hur jag ska blåsa på för att få allt bra igen, men förhoppningsvis kommer det med tiden. Och under den tiden kommer mina älskade katter tas ifrån mig, och jag kommer känna att jag glider längre från er...
Kan ni inte bara bo under min säng allihop?
Kommentarer
Trackback
