Det var väl själva fan!!
Precis.
Innan idag satt jag och saknade alla er där hemma, nu är jag inte så jävla säker längre. Jag läste precis ett inlägg på Facebook som fick mig att flyga i taket. Granted, min stubin är rätt kort ikväll för jag är inte på bästa humör men va fan!
Jag hade hoppats på att mitt nästa inlägg skulle handla om Danmarks resan som vi gjorde ett tag tillbaka, men jag känner inte alls att det är lönt, utan måste snarare avreagera mig med en gång - åt helvete med hur det går, Just nu bryr jag mig inte ens.
Då har det gått långt!
Svar till inlägg på Facebook
När jag flyttade hit var jag jävligt medveten om att förr eller senare skulle du säga till mig att jag skulle "umgås" mer med er, eller höra av mig oftare. Jag har mailat X antal gånger och det kan dröja länge innan jag får svar. OM jag får svar. Du vet inte vad och hur mycket jag har att göra för du frågar inte, du hör av dig när det passar dig och tänker inte för fem öre på om det passar mig. Självklart blir jag glad att höra från dig, men för Guds skull, det är inte mitt fel att du har såå mycket att göra och ändå sitter på msn och slösar tid, eller hur?
Att jag väljer att slösa den tid jag har ledig med att läsa, lära känna nya människor, lära mig sakerna i skolan - all ny teknik som ska pluggas in och redigeringarna som jag ska få kläm på - det är fan inte så lätt alltså. Tror du vi bara tittar på kameran så blir allt sådär snyggt som på tv? Att ljussättningar sker av sig själv och att research sker på en kvart? Att vi aldrig får läxor eller uppgifter som ska göras?
Om du inte märkt det, så är jag arg.
Kanske behöver jag ta ut min ilska över att min älskade katt ska avlivas på något, någon, vad som helst; kanske är det här det jag ständigt tänkt men aldrig vågat säga förr. Det som gör mig så jävla ledsen är att jag slösat bort ÅR på att vara en bra vän för att få skit tillbaka. Ingen som helst förståelse för att jag har mycket att göra, att jag är trött och hellre sitter ute i allrummet och pratar nonsens någon timme innan vi ska sova för att på nytt spendera långa dagar i salar med en massa nytt att lära.
Det som gör mig glad, som får mig att le och sakna hemma är vykortet från Rebecca i Indien som kom idag, vykortet från Turkiet från min Gudson och hans familj, brevet från farmor med en liten peng. Eller det spontana telefonsamtalet från Elin när jag stod och lagade mat.
Ska köpa pizzabotten sen en dag, sån som Nilla och Stina köper :D och laga pizza och stoppa i frysen. Det är snart produktionsveckor, det lär bli riktigt hektiskt.
Saknar kusinerna, mostrarna i Lund, mamma och pappa, Findus och Lilleman - snälla ät, jag kommer inte vara människa på en vecka om ni avlivas! - Elin och Becca, äldsta och bästa vännerna så som jag mår just nu. Kanske till och med de enda... Nä, och så Malin, som jag pratar en hel del med. Farmor och farfar, vill bara ner och krama om dem. Saknar Anton, min lilla guldklimp, han måste ha börjar prata nu... Zandypandy också, såklart. Men hon hör av sig en hel del.
Vänskap går på två håll. Kärlek är att aldrig behöva be om ursäkt. Vi ligger alla i rännstenen, men vissa av oss tittar på stjärnorna.
Upprörd, men jag måste sova,
Jenniefer
GUD VAD HEMSKT!
Du går en utbildning precis som alla andra och du har mycket att lära dig, det är inte bara att ta fram en kamera och börja filma för att det ska bli bra. Vem sjutton kan vara så dum? Jag menar hade du bott i närheten så hade du väl försökt träffa dina gamla kompisar också. Det är ju inte bara att gå ut från huset direkt.
Hoppas att du trivs. Hur är det med Findus och Lilleman egentligen?
om du inte varit lättretad, på dåligt humör och ledsen så hade du när du läst det jag skrev insett att jag inte menade NÅGOT illa. hade du varit dig själv hade du insett det, jag saknar dig varje dag, mejlar, smsar, försöker hålla dig uppdaterad i mitt liv, läser din blogg för att veta vad som sker i ditt liv eftersom du inte är ute på nätet när jag är här. Naturligtvis är jag glad att du har vänner, att du trivs. Jag vet att du inte kan åka hem närsom.
Jag är verkligen ledsen om dina katter måste avlivas tycker mycket om dem och vet hur det är att förlora de djur man älskar, med tanke på att min häst ska avlivas, och många har avlivats.
Anledningen till att jag försöker sitta på msn då och då är för att kunna hålla mig uppdaterad och hoppas att du kanske loggar in bara för tio minuter bara för att få veta vad som sker i ditt liv. Jag gör allt för din skull...
Varje mejl jag får gör mig jätte glad. Svarar så fort jag kan trots att jag inte har tillgång till dator så ofta för tillfället.
"Det som gör mig så jävla ledsen är att jag slösat bort ÅR på att vara en bra vän för att få skit tillbaka." - jag har ställt upp massor för dig, så då förstår du att den här skiten gör mig ledsen och upprörd, när jag känner att jag inte förtjänar det. Jag menade inget illa med det inlägget och det vet du.
Jag vet att du går en tuff utbildning, men det gör vi allihopa, men det är svårare när man är ny i det hela, tro mig jag vet.
Men tack för att du kunde ägna tid åt att sitta vid datorn och skriva det här. Känner mig hedrad att du kunde ta dig tid till att åtminstone spy galla över mig.
Hoppas katterna blir bättre, och tack för vykortet.
Hoppas du har det bra.
Ville bara säga att jag saknar dig...
Tänk att det kan bli så fel...
Hejsan Jenna. beklagar att du känner som du gör. Jag tror att jag har en aning om vem det kan vara som du nämner här att du är upprörd över. Personen i fråga har nämligen berättat för mig att den är bekymrad över något som hänt och när jag nu läste ditt inlägg så förstod jag att det kan ha med detta att göra. Om det nu är så att jag har rätt så kan jag säga att det finns inte en enda som den här personen pratar mer gott om än dig. Alltid när jag pratar med denne så berättas det om hur mycket du är saknad. Det är till och med så att det kan få oss andra att känna oss lite avundsjuka. Jag har ingen aning om vad de bakomliggande faktorerna är till att du känner som du gör gentemot den här personen just nu... Men jag vill att du ska veta att personen som jag misstänker att du riktade detta inlägg till tagit det riktigt hårt. Om jag blandat ihop detta med något annat så ber jag som hemskt mycket om ursäkt.. Men om det är som jag tror så hoppas jag verkligen att ni reder ut det. På bådas villkor, å bådas vägnar.. Jag skulle tycka att det vore synd att se en vänskap som eran falla sönder nu efter allt...
När det gäller dina katter så kan jag verkligen förstå om det tagit hårt på dig.. Har själv mist ett husdjur en gång, en hund, som stod mig väldigt nära i över 12 år.. Jag grät obehindrat en hel dag när det hände. Hoppas verkligen att det inte måste gå så långt.
Jag vet att jag med detta inlägg lagt mig i något som jag egentligen inte har med att göra men jag kände rent spontant att hela situationen var så tragisk. Om det handlar om undertryckta känslor sen tidigare eller vad det är som ligger bakom det som hänt nu så tror jag att det bästa vore om ni faktiskt pratar om det. Kan verka cliché men jag tror ni båda är värdiga en ärlig chans till en förklaring ur bådas perspektiv.
Hjärtliga hälsningar!
Ett vänligt spöke
